När vi åkte för att fortsätta vårt äventyr i Sverige i höstas med huset i Knåpbodarna fick vi höra historien bakom stugan och den är väl värd att ta del av. Huset byggdes 1972, med den ursprungliga grunden och balkarna från 1908. En äldre dam har bott där under de senaste minst 15 åren. Hela stugan var inredd för hennes ganska ensamma liv där. Ensam, men det kanske är helt fel ord. Huset och historien kring det utstrålade verkligen inte det. Den utstrålade mer av en robust självsäkerhet, av en kvinna som ville leva självständigt mitt i naturen med sin hund, katt och höns ända in i ålderdomen.
Hur gjorde hon det?
För oss holländare kanske det inte låter så speciellt, men jag (som vid det här laget är en kvarts svensk…) vet att det är det. Denna dam bodde där året runt, även under vintersäsongen som är lång i Sverige. Och som du kan läsa/se på bilderna och även i min andra blogg, är det inte ”fladdervintrar” här. Cirka en och en halv meter snö, mellan -10 och -20 är helt normalt. Så hur gjorde hon det? Det som gör stugan så bra för oss och för den uthyrning vi vill ha med den är att det är ett back-to-basic-hus och avlägset, mitt i orörd natur. Det är trevligt för oss om du tänker på det och njuter av lugn och ro. Men för någon som bor där hela tiden och är äldre; hur gjorde hon det? Verkligen djup respekt!
Jag fiskar vid sjön
Den gamla ägaren var tvungen att lämna huset eftersom det tyvärr inte längre var möjligt för henne att bo här på grund av hög ålder och fysiska besvär. Precis som när vi startade huset i Krusbo tog vi först en lugn promenad i och runt huset. Jag föreställde mig att jag för ett ögonblick klev in i denna kvinnas livshistoria och kände den respekt och omsorg som hennes plats här åtnjöt. Allting utstrålade fortfarande denna modiga kvinna. Från hönshuset utanför, vägen till det prydligt skötta uthuset, vedförrådet perfekt ordnat i stora och små stockar, till stängslet för hunden och i trädgården resterna av en en gång vacker trädgård med blomsterbäddar. På klädhängaren på den täckta verandan hänger fortfarande hundkopplet och hennes mackintosh redo för promenaden. Som en påminnelse ser jag på en spik på dörren ett slags kartong som är beskriven på båda sidor. På svenska står det på ena sidan; ”Jag fiskar vid sjön” och på andra sidan ”Jag är med systrarna Magnusson”. Grannen en bit bort berättade för oss att hon fiskade nästan varje dag för att fånga sin egen öring till middag. Tillsammans med vår hund tar jag hennes koppel och mackintosh, går nerför stigen till sjön och lovar i mitt hjärta att ta väl hand om den gamla ägarens mycket älskade plats.
Upplev det du också!
Du kan göra som den gamla ägaren ofta gjorde, gå nerför stigen till den lilla sjön, sätta dig i båten vid bryggan och fiska i sjön. På kvällen kan du tillaga din egenfångade färska fisk på grillen – jättekul! Vill du också ha den verkliga upplevelsen av denna typiska svenska naturstuga; boka då semesterhuset i Knåpbodarna snart.